Att ange löften?

Känns som normalt i dessa av årets sista skälvande timmar, vad vill vi åstakomma med det? Kanske en tanke om att bli en lite ”bättre” människa med en mera altruistisk inställning till sin närhet, och kanske även vår omvärld.

När jag i Juletider har kunnat läsa och släktforska en hel del, så kan jag inte låta bli att ryckas med i min släkt´s historia. Jag kan konstatera att vi bott i stora delar av vårt land. Vilket för mig gör det förklarigt och även enklare att trivas på många platser, som jag har stannat och bott. Det blir som ett litet gift, att försöka ta reda på mera om ens förfäder´s historia som jag har ägnat stora delar av denna julhelg till. Har även fortsatt med ”Gryning över Kalahari” av Lasse Berg. Kan rekomenderas till er som är intresserad av människan historia i sin ”helhet”, tar upp en hel del forskning om varför vi är som vi är, och även orsakssambanden där i mellan.

En Selma helt enkelt

En Selma helt enkelt

Skickar också upp en bild på en släktning med hyggligt goda Litterära kunskaper nämligen
ingen mindre än Selma Lagerlöf som jag har samma förfader som.

 

Det är Selmas  Mormors far Kristoffer Berggren född 1770. på min sida är det lite klurigare, men här är kopplingen till Kristoffer Berggren. Han är min Farfars mormors farmors far. Kanske lite av ”jag mötte lassie” varning, men det tar jag.

Ni bör i detta beakta att varje gång ni har en Selma i er plånbok så innbär det i sin konsekvens att ni går runt med min släkting, i alla fall en avbildning av denna litterära gigant.

Lite mera om Julhelgen där har jag också låtit mig inmundiga rusdrycker, villket jag har koncentrerat  mest till Juldagen, men det räckte till om jag säger så. Kan känna att jag ibland vill tala om för världen att nu är det kul och Jul, kanske har även det har ett orsaksamband till att promillen och det sentimentala tar vid en tid. Alla är så bra och trevliga och man tycks ju vara så klok och insiktsfull. Blir gärna att man får ”slicka såren och suga på ramarna” ngn dag efter en sådan ”rotblöta”. Blir lätt att man en  madag efter dristar sig med en massa löften. Men här är ett visdomens ord på sin plats.

Gott omdöme får man erfarrenhet, erfarenhet får man pga av bristande omdöme.

Men som Aborginerna brukar tala om kängrun, så kan den inte gå bakåt utan den inriktar sig i alla lägen att gå framåt.

Det känns som en klok strategi, detta får för min del även gälla det kommande året 2013.

Lite info om mitt stundande Äventyr, Jag har under längre tid försökt att få kontakt med den Proffessor i Ryssland som jag skrev till om mina projektplaner. Jag har nu fått en förklaring till hans begränsade intresse för mitt projekt. Saken är den att två universitet blivit ett med allt vad det innebär. Men nytt hopp har tänts av en person som jag känner från min tid på Bäckedal.

Jag jobbar på med mina planer och det kommer att visa sig innom en ganska snar framtid om det kan bli av med landet i Öster. Om inte så finns där en B-plan villket kan bli väl så bra. Det viktigaste i detta är att jag så mycket vill, pga att mina två år av förberedelse har varit givande och fruktsamma på så många plan. Mina mentala förberedelser har ju i stor utsträckning startat för många fler år sedan än de två ovan nämda.

I den bästa av världar så hade jag löst allt i dags dato men så är det inte av flera skäl, och den enda som försatt mig i den situationen är ju undertecknad själv, villket ifs känns bra.

Jag önskar alla er läsare en giktigt god fortsättning och ett riktigt Gott nytt år.

Med fettrika hälsningar och en önskan att Alfa cellen Glukagon får jobba mer än Insulinet i Juletiderna //Mikael

 

 

 

 

Det här inlägget postades i Preparations. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *