Att dela en story & minnesanteckningar

Är vad jag önskar göra med detta blogginlägg, för många av oss i Norden är just en Morakniv sinnebilden av en brukskniv under det dryga århundrade vi har brukat dessa knivar för en mängd olika ändamål. (detta har jag skrivit om tidigare men repeterar det igen) De av oss som tycker mycket om friluftsliv och i största allmänhet gillar att tälja olika ting har fascinerats av dess enkla och sinnrika konstruktion. Mycket av det jag här omnämner är förstås av en subjektiv uppfattning sedan ca 35 år tillbaka. Med det sagt menar jag att väldigt många av det knivmodeller som finns i någon mening är kopior av tidigare modeller. Utvecklingspotentialen på knivprodukten som jag ser det ligger i dag mera i materialval mera än på formgivnings området. Det som jag vill sluta mig till i detta fallet med kniv är att ”Less is more” det handlar faktiskt om att fokusera mera på knivens skärande egenskaperna än dess massa olika funktioner, man bör inte glömma bort att det exempelvis är just delandet av växt och proteinfibrer det i stor del handlar om iaf när man önskar finnas i ett samspel med den omgivande naturen.

Nu till min belysning när det gäller MoS som det heter i dag, när jag träffade dem 2007 så var de inte ännu sammanslagna till just MoS utan hette vad jag minns både Frost och KJ Eriksson.

Hösten 2006 ringde jag KJ-Eriksson eller Frost företaget och försökte få prata med deras dåvarande utvecklingschef, vad jag då inte riktigt hade förstått var att han hade många liknande samtal varje vecka om någon som sade sig ha svaren på hur en kniv skulle se ut, samt bidra till att förändra/förbättra deras produkter. Hur som helst så presenterade jag mig iaf med namn och att jag kunde hjälpa dem med ett nytt koncept på friluft/överlevnad´s sidan då jag ansåg mig ha en del insikt på handhavande området. Han lyssnade på vad jag hade att säga sedan föreslog han att jag skulle skriva ett mail till honom och berätta mera om mina planer.

Så blev det men jag fick inte en sådan värst respons på mitt mail, utan jag tänkte lite skämtsamt att jag får ta dem på ”utmattning” att med jämna mellanrum på ca två månader höra av mig. Så  i maj 2007 bestämdes ett kort möte på Rättviksmarknad där han/utvecklingschefen  pratade om att det ev skulle ske något till hösten 2007 i riktning mot friluftsmarknaden.

Sagt och gjort så möttes vi på fabriken i augusti månad 2007 där jag fick mig en guidad rundtur, efter den så hade utvecklingschefen mycket att göra så jag fick i stället träffa marknadschefen vid det tillfället. Jag blev hembjuden till hans/familjens fina bostad vid Orsasjön där vi pratade en tid, på slutet av vårt möte så frågade han vad jag gjorde? jag berättade att jag håller kurser i bland, samt att jag föreläser i ämnet överleva på naturen’s villkor. Intressant får jag till svar, kanske kan du göra en föreläsning senare under hösten då vi skall ha ett ledningsgruppmöte. Gärna svarade jag, återkommer med en offert om någon vecka så får vi se, kan säga att jag kände mig förnöjd över vårt möte och att hemresan var en fröjd, väl hemma skrev jag ihop en offert och mejlade den.

Förutom en del påpekanden om att det kanske var möjligt att pruta en del på offerten så var vi i stora drag överens. Detta är ju ett antal år sedan men jag vill mena att det var i mitten av november 2007 som föreläsningen ägde rum. Efter ”föreläsningen” får jag frågan om jag önskar samarbeta med MoS om framtagande av en ny ”Outdoorkniv”.

Nästa dag blir även jag och min hjälpinstruktör inbjuden till fabriken och får en mera fördjupad förevisning om sortimentet. Jag får även ett antal knivar med mig hem att pröva och tälja med vilket är intressant och trevligt.

IMG_0030Den kniv som användes vid föreläsningen är den till vänster. Man skulle kunna beskriva den som ”Orginalet” med kniven till höger som resultatet av ca 4 års ”utvecklingsarbete”

Efter föreläsningen november 2007 blev undertecknad tillfrågad om ett Royaltyavtal som ett incitament till att jobba vidare i detta intressanta projekt. Ganska snart därefter berättade jag detta för en person som har lång erfarenhet av den skärande eggen. Jag skulle vilja påstå att han tillhör kanske den som har bäst koll i detta land, när det gäller samspelet mellan handen och den skärande eggen. Vi arrangerade ett nytt möte i Orsa redan den 24 januari 2008 vid Orsa grönklitt i en konferensmiljö som innebar Snöleopard/Sibirisk tiger utanför våra fönster. Enligt mig var mötet fruktsamt och vi fick ventilera en hel del av idéer och tankar kring projektet. Nytt möte bestämdes i Mars 2008.

Det som skedde efter mötet  den 24 januari 2008 var att stora förändringar väntade för MoS vilket fick till följd att detta projekt lades lite på is. I Maj 2008 kontaktade jag dåvarande utvecklingschefen för att meddela att jag förstod om de inte var intresserade av fortsatt samarbetet pga så bristande kontakt. Då mitt intresse att projektet skulle fortskrida i positiv riktning var så stort och att deras ambitioner kanske hade bytt inriktning så var jag intresserad av att få ett svar . Jag får svar att det visst är fortfarande intressant men att förändringarna i MoS har varit nödvändiga och att det skall komma en ny person vid ”rodret” för MoS, Detta innebär att jag har en till delar ny ledning att fortsätta sälja in min idé, Första mötet med nya Vd:n sker i augusti 2008. Det är mera en presentation vem jag är samt att vi avtalar om ett nytt möte under hösten. Mötesplats blir den 13 november i Östergötland, en dag innan mötet så får jag besked av dåvarande utvecklingschefen att det är projektstopp på denna idé och att det inte kan startas upp under 2008:s kalenderår. Men jag är lite angelägen om mötets genomförande. Mötet genomförs och blir mycket fruktsamt med en avsiktsförklaring som resultat, avsiktsförklaringen undertecknas våren 2009 men det hinner bli 2009-10-05 och oktober månad innan vi alla inblandade sätter oss ner för att ta detta projekt vidare. Detta sker i Mora och är mycket som jag ser det fruktsamt. Vi pratar om de praktiska hur vi tänker oss den ekonomiska lösningen på projektet. Därefter åker vi hem och det dröjer till 2009-11-12 innan jag får ett avtalsförslag till min mail.

Därefter så skickar jag ett mail att jag återkommer i början av December då jag skall på en resa till Malaysia den 20 November och fjorton dagar framåt med min dotter och goda vänner. När jag kommer hem tar jag genast tag i detta avtal och skickar förslag på en del förändringar på avtalet. I slutet av januari 2010 möts vi Mora för att skriva under avtalet. Men av olika anledningar så sker inte det utan att dagen används till att jag delger än mera information till MoS om utseende, jag påpekar till utvecklingschefen att jag får en känsla av att man försöker styra undan det vi kommit överens om. Nämligen att skriva under det samarbetsavtal som det har sänt till mig. Jag åker i från Mora och hem till Örnsköldsvik utan avtal underskrivet. De närmaste månaderna undrar jag varför inget sker och tar kontakt med Vd:n i Mars 2010 för att hitta en lösning. Jag får då veta att projektet är än en gång framflyttad till hösten 2010, jag förklarar att detta inte på något sätt utesluter ett avtal.

I Maj 2010 så får jag dock besked att de inte längre är intresserad av något samarbete. Men att jag i stället är välkommen att köpa modellen när den väl är framtagen.

Jag svarar typ ok samt känner mig förundrande inför deras nya ståndpunkt och att jag i så fall ber att få återkomma. Att jag är en kugge av många i detta projekt blir uppenbart och att allt vad som av mig adderats till projektet inte räckte hela vägen känns helt uppenbart. Det är svårt att påstå avtalsbrott när inga avtal är underskrivna, men några jurister har sagts sig villiga att pröva detta. Men jag har aldrig sett det som en framkomlig väg, utan mera ett sätt belysa min egna misslyckade införsäljning av ett nytt koncept på området Kniv.

Något som också skall belysas i den här historien är att jag under våren sommaren 2009 köper ett antal moraknivar av märkeMIKEt MIKI då det enligt mig är helt ok bruksknivar, jag arrangerar även en hemsida där jag inte säljer en enda kniv mycket pga av priset.

Saken är att när jag säljer på mässor marknader är det ingen nackdel att ha ett högre internetpris samt att man påpekar för kunden att den behöver också betala för fraktkostnaderna av produkten.

Men jag hade vid tillfället gjort en marknadsundersökning om ett antal egenskaper som jag erbjöd i min koncepttanke och de 70 respondenterna som jag frågade hade entydigt givit mig svaret 625 SEK på kniven med de nedan nämda egenskaperna. Frågorna som ställdes var dessa

  1. Om det fanns en kniv som du kunde använda till det mesta med enkla beskrivningar!
  2. Om det fanns en kniv som man kunde återskärpa med enkla beskrivningar!
  3. Om det fanns en kniv som kunde ge dig eld med en enkel beskrivning!
  4. Om det fanns en kniv som du enkelt kunde bära på fler sätt än runt midjan/livremmen!
    1. Vad tror du den kniven/produkten kostar?
    2. Hur mycket får den kniven/produkten kosta innan den blir för dyr?
    3. Hur lite kan den kniven/produkten kosta utan att tappa trovärdighet?

Vid samma tillfälle uppmärksammas även min hemsida av någon på utsidan som påminner sina vänner att att jag tar 595 SEK för en ”vanlig” MIKI kniv med ett enkelt bryne och eldstål. Kniven kostar då i handeln ca 50 SEK och ett eldstål ca 70 SEK samt ett enkelt bryne för ca 30 SEK Totalt ca 150SEK vilket får beskrivas som ett underpris av vad marknaden beskriver och är beredd att betala för dessa egenskaper. Samt att 595 SEK kan ses som ett överpris med tanke på att produkten inte är helt ny utan bara lite omgjord, det faktiska pris som jag sålde produkten för var mellan 150-200 SEK vilket fungerade helt ok. De från personer från utsidan som kritiserade mitt pris, gjorde det med deras kunskap på goda grunder. (tror att sådana sidor som Utsidan´s olika forum är utvecklande och bra och fångar upp det som i detta fall sågs som lurigt och oseriöst)

Min slutsats av denna text kan ses på många sätt som besvikelse från min sida, Vad jag med säkerhet kan säga är att min egen självkritik är stor i denna fråga, jag kände mig mycket naiv & godtrogen i maj 2010 när jag fick besked om att samarbetet ej mera skulle fortskrida, jag tolkar/tolkade det som att jag brustit i min införsäljning av ett koncept och att på avgörande punkter inte lyckats med avslut eller att ”knyta ihop säcken”. Denna ”resa” har lärt mig enormt mycket om mina tillkortakommanden vad gäller bl.a värdet av NDA eller sekretessavtal samt tydlighet i möte med affärsfolk.

Och hur jag än genom detta vill vinkla detta till min fördel så svarade jag faktiskt på en direkt fråga av MoS dåvarande VD 2009-10-05 Frågan löd så här: är det en ny Överlevnadskniv vi skall ta fram? Svar: Nej det har ni redan ca 260 olika modeller. Vilket jag kan förstå kan tolkas som att det egentligen inte handlar så mycket om själva kniven, vilket jag menar till stor del är en helt korrekt tolkning då det i min värld endast existerar en Överlevnadskniv i ett samspel med en brukande hand. Fokus för överlevnad skall och bör flyttas från produkten i stor del. Och i stället tillskrivas just samspelet mellan redskapet och i detta fall handen.

Min ringa mening i ett sådant här koncept är att det är ett antal komponenter som skall tydligt signalera känslan av sammanhang, Där design och utförande är en del av det hela.

Denna skrivelse har också varit ett sätt att få reda ut alla de år av tankar som jag ägnat till Knivprojektet vilket har lärt mig oerhört mycket. Jag hoppas att detta ger er något att fundera över och att jag önskar MoS lycka och välgång i sin fortsatta utmaningen att förse oss alla med goda bruksknivar.

Mitt fokus ligger i dag mera på att förverkliga mitt Äventyr österut, hoppas att jag lyckas med att genomföra det och kanske DELA med mig av de erfarenheter det ger. Kanske blir resultatet av mitt äventyr bl.a ett framtagande av en kniv som vilar på våra fina nordiska knivtraditioner. Jag tror redan om ett framtida knivprojekt blir av att mitt Kundlöfte redan är ”frammejslat” det lyder anspråkslöst som följer: Det skall bli det mest kopierade knivkonceptet.

Jag önskar slutligen alla täljande människor därute all lycka samt att om ni skall öva med era små barn att tälja, börja gärna med morötter som är både lättare att tälja på samt att man kan äta upp det man täljt. Kunskapen om morötterna och Barn är för övrigt direkt kopierad av utmärkta Britta Brugge en legendar på området friluftsliv.

Slutligen ett citat som jag anser lite passande i denna ovan historia

”Gott omdöme får man av erfarenhet, erfarenhet får man pga bristande omdöme.”                  /Mikael

 

 

 

Det här inlägget postades i Preparations. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *