åternatur; varats mirakel

Vill berätta en liten historia som utspelade sig på något sommarlov i mina tidiga år i livet, tror vi kan backa bandet till 1977 eller 1978 då jag och min bror flyttat från en liten lantidyll som heter Sör Gällsta där vi under ett antal år bott med våra föräldrar och Mormor som bodde uppe på Böttn (Dialekt) d.v.s andra våningen i ett tvåvånings hus.

Vi som familj hade nu flyttat ner till Docksta ett samhälle (ca 40km söder Ö-vik) och ca 2,5 km från Sör Gällsta, vi bodde där i en Lägenhet på de så kallade stiftelsehusen, tror att jag t.o.m minns kvadratytan till 63m2. En dag på vårt sommarlov skulle vi cykla upp och hälsa på vår Mormor som var fantastisk på alla plan. Hon kunde också baka wienerbröd som ingen annan kunde. Sagt och gjort så äntrade jag och min bror våra cyklar. Jag tror att det var jag som vi det tillfället hade Jetstar’n  en cykel som ser ut som den på bilden här intill.

Jag och min bror hade kommit ungefär en kilometer då vi nådde Herresta åkern en ganska så lång utförsbacke som var som upplagd för kapptävling med cykel, till saken hör att vi vid tillfället hade endast shorts då det var högsommarvärme. Jag tar ledningen utför den ungefär tre hundra meter långa backen. Men snart ser jag min bror som är två år yngre komma upp jämsides och han har högre fart men att ge upp är ingen tanke från mig, min bror Jörgen har ändå högre fart och tror att han nästan är förbi mig då han viker in i framdäcket på Jetstarn och det blir helstopp för oss båda, vi flyger över styrena och hasar på asfalten. Vill minnas att våra kroppar såg ganska så skavda och blodiga av fallet, efter några minuters skrikande och grinande, så insåg vi att vi måste fortsätta. Cyklarna var inte i bästa skick men vi kunde hjälpligt ta oss till vår väntande Mormor för omplåstring och wienerbröd ätande. Antar att det är många av oss som har liknande storys med syskon. Någon lär också ha sagt att det som ej dödar härdar.

Är det ngn läsare som minns kultcykeln Jetstar?