Tankar om tre tankar
Har jag roat mig med och hoppas att kunna fördjupa dessa i senare inlägg.
De tre tankar är följande
– Den instinktiva tanken. (den tanke som beroende på din emotionella nivå, ger dig omedelbar access och som ej kräver en djupare analys)
– Den intellektuella tanken. (den tanke som är mera erfarenhetsbaserad och kräver djupare analys)
– Visdomens tanke. (Ur-tanken om alltets uppkomst som bl.a greppar vem är jag? var kommer jag i från? och varför finns jag?)
Inom dessa tre ”huvud” tankar finns ett antal nivåer som kan addera ett högre tillstånd av sammanhang.
All beskrivning av dessa tankar äger sitt ursprung från en subjektiv hjärna med måhända önskan om objektivitet i en större kontext.
”Vi” pratar inte allt för sällan om intuition och att bejaka denna tanke eller fenomen, som enligt mig både är kopplade till det instinktiva tänkandet och visdomens tänkande, där det instinktiva tänkandet står för det omedelbara, medans procent av korrekthet i viss mån tillfaller ursprunget och visdomens tanke. genom att vi har levat i år miljoner. Mycket tyder på att alla tankar, enligt mig tycks ha en inte allt för obetydlig korrelation mellan varandra, och att dessa i mångt och mycket bidrar till vårt så kallade handlingsmönster.
Ovanstående beskrivning har även ett samband till att det i bland kan vara en fördel att ge upp.(vilket talar mot vad jag länge försökt lära ut, nämligen att aldrig ge upp) Ett exempel på när ”ge upp tanken” kan vara positiv är när man ställts inför att komma på en persons namn snabbt, och man anstränger sig riktigt hårt för att komma på vad personen heter. Men blockeras av sina hårda ansträngningar. Man så att säga fäster en massa av sitt intellektuella tänk, till att komma på vad personen heter, när man då efter en kortare eller längre tids ”kamp” ger upp att komma på vad personen heter. Så sker det i allt för sällan efter ett antal minuter eller timmar att namnet plötsligt ploppar fram.
Ett annat spår är varför gynnas exempelvis inte visdomens tanke i vårt västerländska leverne, en av förklaringarna är vårt nuvarande konsumtionsmönster som inte uppmuntrar oss till någon vidare reflektion av vad som är beständigt och ursprung. Det hållbara och beständiga är önskvärt men inte gångbart.
Naturligtvis så finns där så många förklaringsmodeller varför saker förefaller vara på det ena eller andra sättet. Behovet av rätt och fel känns subjektivt och mindre relevant bara att man likt tankar kan handla på en mängd olika sätt.
Vill också förtydliga att texten är inspirerad av en massa tankar som jag ej har tänkt, men måhända ett resultat av andras och mina tankar. Antar att jag många gånger kommer att återkomma till detta ämne.
Ta väl hand om er // Mikael