åternatur;

Varför inte en bättre värld för våra barn? min ringa mening är att just ordet bättre är mera subjektivt än rimligare. Det lämnar enligt min mening ett större utrymme till alla och envar att få vara med och bestämma om vad som är en rimligare värld. Och i den meningen så inkluderas barnen i allra högsta grad. Det förs till och från en debatt om att våra barn är bortskämda och lata, jag menar att de flesta av barnen är fulla av kreativitet och lust, det är allt som oftast vi som är lite äldre som är upptagna av våra egna karriärer och att lyckas så att vi kan konsumera mera för ökad tillväxt, vilket inte allt för sällan ger konsekvenser och mindre utrymme till barnen´s kreativitet & lust. Det går & bör naturligtvis inte generaliseras i sådana stora frågor men känslan att det blir mindre av barns deltagande i våra vardagliga sysslor är påtagliga. Mycket pga att våra jobb kräver 100% närvaro. Vi har i våra moderna samhällen gjort tydliga uppdelningar där våra barn kan medvara.

Min känsla är att barn i synnerhet är mera intresserad av tid med sina ledsagare (föräldrar). Tillägas skall också att den bild som ibland kablas ut till oss medborgare kan kännas en aningen dyster, men jag menar att så fantastiskt mycket i vår tillvaro har blivit just rimligare. Vår förmåga att ex.p samtala om problem har vad jag upplever blivit mångfallt bättre. Vilket är ett stort steg framåt. Att vi jobbar på att bli mera toleranta är inte en helt lätt utmaning. Ska vi ex.p vara mera tolerant mot de ”intoleranta”? Vad är intolerans?  Vilka kontexter ska få utrymme?

Vad är era åsikter i sådana här ”stora” frågor?