åternatur;

Är vad jag i bland gör utan att riktigt förstå till en början varför. Ett sådant är just Tomas Tranströmmer’s dikt från Romanska bågar som lyder som följande

Romanska bågar

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Ur diktsamlingen ”För levande och döda” (1989)

Den mening i denna dikt som så väl fäste sig på mig är följande Du blir aldrig färdig, och det är som det skall, Varför finner jag just den meningen så intressant? mycket av det är säkert  pga att jag i enlighet med min omgivning just känner mig så. Att aldrig bli riktigt färdig med något. Den som upplyst mig mest om detta är för mig min ende Bror som i all välmening belyser vikten av att bli just färdig med vad du företar dig innan man går vidare i något annat projekt MIKAEL. Jag och även han själv ser sig som hyggligt färdig med det han företar sig, vilket har ett stort värde både för sig själv och sin närmaste omgivning när vårt gemensamma samhälle i stor utsträckning  uppmuntrar och ”belönar” just tydligt mätbara resultat och jag vill understryka att jag tycker att inget är direkt fel med det.

Om detta får vi nog se som ett faktum med allt vad det för med sig. Det som jag har att förlika mig med är att jag aldrig bli färdig och att det är som det skall. Men att ens anpassningsförmåga kan jobba med att ge de små mätbara resultat en betydelse på marginalen medans de riktigt avgörande resultaten för planeten’s (över)levnad får ges ses i den kontext den hör hemma. Men rimligtvis bör det även där vara viktigt att inte exkludera några resultat då de små kontexterna även bildar större kontexter.

I vår samtid så har detta fått avgörande proportioner och mycket av vem vi är mäts i hur färdiga vi är med olika göromål så som exempelvis Personutveckling – föräldra utv – barn utv – karriär utv – skol utv – konsumtions utv – tillväxt utv m.m  kort sagt så har vi blivit enligt min ringa mening Naturbetraktare mer än Naturdeltagare vilket för med sig en både orimligare och rimligare värld i ett omställningsskede.